Lunginflammation efter covid

digitalt

Ligger inne med storasyster och lillebror. Storasyster har misstänkt bakteriell lunginflammation och har testat positivt för covid 19.

Det var jobbigt inatt och jag grät. Att se henne igen i syrgasgrimma var en brutal påminnelse om lungkollapsen i mars då hon hamnade på ECMO till följd av vattkoppor.

Jag vågade inte sova förrän dom började göra tätare kontroller. Min magkänsla var rätt, hon försämrades under några timmar. Men bättre idag. Inte bra, men bättre.

Nu är det bara två veckor kvar tills lillebror ska opereras på Sahlgrenska. Hoppas allt hinner ordna sig med storasyster tills dess.h

Han ska opereras för Sagittal Kraniosynostos (fjädermetoden). Han är strax över 6 månader nu. Vi skulle opererat honom i början på september. Vi var redo. Vi var redan i Jönköping hos mina föräldrar, och skulle just resa till Göteborg dagen innan operationen. Jag skulle byta hans blöja och upptäckte då att det som jag dagen innan trott var ett eksem från en livsmedelsreaktion, hade blossat upp till hemska blåsor.

Bältros, närmare bestämt. Trippen till Göteborg blev istället en kväll på akuten på Ryhov (vilken fin personal!!). Sedan hem till Blekinge igen, med virushämmande medel i bagaget. Operationen sköts fram en månad.

Storasyster har lite bättre värden idag (andningsfrekvens etc.) Men väldigt trött och slö ännu. Hon får intravenös antibiotika och dropp.

Förutom hur rädd jag kände mig inatt, så har allt gått smidigt med barnen. Första gången jag gett mig på att stanna själv med båda (av praktiska skäl behövde vi göra så denna gång.) Hade nog inte gått om storasyster var ”sig själv” dock. (=vild och busig). ❤

Nu sover båda, efter en intensiv förmiddag. Snart blir det ett EEG också. (Epilepsin har bråkat ett tag, ett par månader).

När barnen sov på akuten igår kväll passade jag på att utforska Artflow appen lite mer. Har hittat mina två favoritpenslar. Kladden ses här nedan. 😊

Känns som att jag kan komma rätt så nära mitt eget uttryck i akryl och canvas, med dessa digitala penslar. Rogivande 💕❤

Långt uppehåll

acrylic painting

Så längesen jag skrev något här. Jag är nu mitt uppe i att ta hand om vår lilla gosse som är 6 månader nu.

Livet är intensivt i vår familj som många av er redan vet. En fyrabarnsfamilj har mycket att göra i normala fall. Men vi har även sjukdom och diagnoser. Den värsta är epilepsi, som har stulit mycket ifrån oss. En svårbehandlad form av epilepsi som kallas CSWS och som ofta (alltid?) leder till en påverkan på barnets utveckling.

Jag har funderingar på att skriva oftare i denna blogg från och med nu. Men inte för att dela konstgrejer främst, utan mer som en dagbok för mig. Jag är mamma först av allt. En funkismamma (till barn med funktionsnedsättningar). Jag delar ibland offentligt lite kring vad som händer med barnen, men inte i för ingående detaljer för jag vill att dom ska få ha sin integritet. Samtidigt vill jag att andra i liknande situation ska få känna igen sig.

Det finns mycket att säga och berätta kring livet som förälder till barn som måste kämpa.

Just nu är vi i en svacka (igen). Storasyster med epilepsi är pga biverkningar eller anfall (Vi vet inte vilket ännu) närmast apatisk. Har slutat prata. Och tyvärr även slutat kommunicera. Slutat busa. Slutat skratta.

Vi ändrar medicinerna (gradvis) nu men det tar flera veckor. Under tiden går hjärtat i tusen bitar när vi tittar på vår älskade flicka som är i en annan dimension och knappt kan höra oss.

Det är så orättvist för hon blev livshotande sjuk i mars pga vattkoppor och vi var en hårsmån ifrån att förlora henne. (Total lungkollaps, ambulansflyg från Skåne till Stockholm och fyra dygn i ECMO-maskin). Hon repade sig mirakulöst snabbt och var sig själv igen. Men efter detta har hon gradvis försämrats i sin epilepsi.

Det är inte kramper. Det är en överaktivitet i hjärnan som brusar och stör. Försämrar djupsömn. Gör henne frånvarande.

Månader utan att måla

Jag har inte målat på många månader. Jag vet inte hur många. Men nästan ett år tror jag. Tiden ville inte räcka till. Allt har sin tid. Men jag har vetat hela tiden att jag kommer att börja igen när jag kan. För jag är en kreativ själ. Jag har alltid älskat att skapa. Jag måste få skapa.

Jag gjorde nyligen en upptäckt. Jag började fundera på att lära mig rita digitalt. Jag kan lite redan. Lite. Men jag försökte bilda mig mer via Youtube. Mest vilka appar som är bäst. (Jag vill göra det simpelt, inte så sugen på Photoshop även om det är bra till bildbehandling). Jag vill inte lära mig massa trix och tidsbesparande ”fusk” heller. Bara komma så nära traditionellt ritande/målande som det går, och föra över min akrylteknik till det digitala så nära det går.

Vad var då upptäckten? Jo. Efter någon veckas fantiserade kring detta, och efter att jag börjat testa att rita lite (på mobilen haha), så blev jag plötsligt piggare och gladare för första gången på väldigt länge. Jag har känt mig så tyngd av att se vår dotter så dålig. Oroat och gruvat mig.

Men plötsligt kunde jag känna mig gladare mitt i allt. Det konstigaste är ändå hur mkt energi jag fick. Och då har jag knappt ritat alls. Bara gått och tänkt på det.

Jag kör ofta bil också. En vanlig lång sträcka är till sjukhuset i Karlskrona. Drygt åtta mil. Jag har alltmer börjat minnas hur det känns att stryka penseln mot canvasen. När jag ser skogarna susa förbi så fantiserar jag om hur jag målar löven och stammarna. Och bara fantasin ger mig liv.

Människor har alltid sagt till mig att det är bra att jag har konsten som terapi och återhämtning. Jag har alltid hållt med, (som att ”jaja det är säkert nyttigt och bra”) men det är först nu jag förstår hur rätt dom hade. Det gick så mycket djupare än jag anade. För mig var det mer ett kreativt företag. Jag hade firman i ca 6-7 år (minns inte exakt) tills i år. Nu har jag lagt den på is och min studio ser ut som ett förråd. Allt ligger staplat i högar och väntar.

Ibland går jag in där för att jag ska ha nåt snöre eller tejp, och en våg av känslor sveper över mig när jag ser alla roliga älsklingsprylar där inne. Det är SÅ roligt att hålla på med min konst.

Hinner man rita digitalt men inte måla på canvas eller papper? Ja. För det räcker med 5-10 minuter här o där. Att dra fram färger o så, då behöver man nån timme åtminstone. Sen är det mer runt omkring. Tvätta penslar, grunda duken, fernissa…

Rita digitalt kan man göra i ett rum utan fönster på akuten, medans barnet sover, och allt som finns att göra är att timme efter timme lyssna på personalen i korridoren.

Jag har försökt många gånger att nöja mig med ritblock och kol eller blyerts eller pastell. Men det är så långt ifrån min målarteknik med akrylen. Det är inte kul.

Digitalt kan jag dock komma mycket närmare! Appen jag har fastnat för heter Artflow. En populär app. Vi får se om jag kan komma igång med det på allvar. :)

Min första skiss här nedan. Inte klar alls förstås. Bara ett test. Så roligt!

Nya skogar

grisaille

Här kommer bilder på dagens arbete i målarstudion!

Detta är en galleriduk på 60×60 cm. (Akrylmålning).

Referensbilden är från en av alla skogsturer med våra barn i skogarna här på Listerlandet. Just denna scen är från Getabjär.

Jag älskar stenar, mossa och träd. :) så härligt att få måla de tingen igen.

På den här bilden syns en liten studie på grått papper som jag planerar att göra på en 50×70 cm duk efter denna målning.

Fortsättning följer :)

Pastel Rose Painting

pastel painting
Pastel Rose Painting of a Queen Elisabeth Rose

Yesterday I painted this pastel rose. It is a Queen Elisabeth rose growing in our garden. I can not resist taking photos of it all the time. It blooms all summer and all through fall. Even in december there will be some blooms left if the temperature is above the freezing point.

Especially in the morning and evening light, it’s glowing beautifully outside our kitchen window.

I didn’t get the colors completely right, since this set of 12 pastel pencils (Derwent Pitt Pastel) is a quite limited palette. But I like the simplicity of a limited palette and also how the painting will be different from the reference photo. It becomes a new flower with colors of it’s own, and the result can be very interesting and in a way unexpected.

The colorful ones are the pastel pencils in this awesome pencil case

These are the first pastel pencils I have ever owned. I do own pastel crayons that I used for a short wile almost ten years ago (2009) before I started painting with oils, and later acrylics. I like it! I plan to continue doing pastel drawings regularly alongside my other work in acrylics.

/ Linda Edlund